Alawiterna utgör mellan 10 och 12 procent av den syriska befolkningen, eller mellan 2 och 3 miljoner. De lever huvudsakligen i kustområdena och bergsområdena  i nordöstra Syrien samt i Libanon och Turkiet. De utgör en religiös minoritet med rötter i shia-islam i Irak. Inriktningen grundades av Ibn Nusayr på 860-talet. Han såg sig som en ”bab” en port till islam. Inom den alawitiska trosuppfattningen finns flera karaktäristiska drag som särskiljer den från huvudfårorna inom islam. Nämnas kan att alawiterna inte bygger moskéer, har sina egna riter och tror på själavandring.

En förändring ägde rum under det franska styret, när Syrien var ett franskt mandat. Då upprättades en särskild stat, den alawitiska staten, 1920.  Precis som i andra franskkontrollerade områden i östra och södra Medelhavsområdet skedde en överrekrytering från minoritetsgrupper till den franska militärmakten, vilket stegvis kom att stärka alawiternas roll. Efter självständigheten kom en politisk instabil period under sunnimuslimskt politiskt ledarskap, men därefter skedde en stegvis förändring genom att Baathpartiet växte fram. Genom partiets sekulära inriktning fick alawiterna möjlighet att ytterligare stärka sin position, baserad på deras allt viktigare roll inom militärmakten. Genom en militärkupp 1970 tog alawiten Hafez al-Assad makten i Syrien och efterträddes senare av sin son Bashar al Assad, som styrde fram till december 2024. Därefter kom den tidigare al-qaida ledaren Ahmed al Sharaa att ta över makten och försöker nu skapa stabilitet och utveckling i Syrien, en process som är kantad med problem. De stora utmaningarna är att försöka uppnå nationell enighet. Presentationen utmynnar i frågan om vilka scenarier som är troliga framöver och vilken ställning kan alawiterna förvänta sig framöver?

När: 9 december, 18-20
Var: Stockholms universitet, sal: E420

Marianne Laanatza är forskare med inriktning på Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien inom empirisk konfliktforskning och internationell handelspolitik. Hon har i sin forskning återkommande fokuserat på religiösa och etniska minoriteter som berber generellt, men också ibaditiska berber, kopter, alawiter, alevis och kurder.

Föreläsningen är ett samarrangemang mellan Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm och Religionshistoria, Stockholms universitet.